Marshall Mathers behöver väl knappast någon närmare presentation, varenda kotte i den civiliserade världen vet vem han är så enkelt är det. Skall man summera det hela lite kort så kan man säga att han är en utav de bästa lyricisterna och battle-rapparna någonsin med över 35 miljoner sålda skivor. Men det är inte den megakändisen jag vill promota med det här inlägget, det är den fattiga, ironiska och jag-skiter-i-allt-Slim Shady jag vill slå ett slag för.
Efter att ha släppt sin debutplatta Infinite så stod Eminem på ruinens brant, både ekonomiskt och emotionellt. Han var en sjukt duktig emcee, inget snack om den saken, men Infinite hade ändå floppat med knappt tusen sålda exemplar och han funderade på att lägga micken på hyllan. Men efter att han ställde upp i Rap Olympics så fick Dr. Dre nys om den knivskarpa vita rapparen från Detroit och tillsammans spelade dom in Eminems andra skiva The Slim Shady LP. Det var så jäkla långt ifrån den radiovänliga Infinite som man kunde komma och moralpaniken spred sig som en löpeld.
Texter om våldtäkt, hustrumord, droger, satan, pennalism i skolan, ja allt jävelskap man kan tänka sig fanns representerat på skivan. Men med den här inställningen blommade Eminems skickliga ordvrängande ut i all sin prakt och ser man förbi allt ironiskt snack om övervåld och knark så hittar man en otroligt skicklig rimstil med mängder av metaforer och punch-lines som gör att The Slim Shady LP blir ljusår bättre än alla uppföljarna.
Lyssna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar