Somewhere Along The Highway släpptes efter Salvation och man kan tydligt höra tendenserna till vad som senare skulle bli Cult Of Lunas bästa skiva, Eternal Kingdom. Den här plattan är inte lika överproducerad som föregångaren och den innehåller mycket mer vemod än de tidigare alstren. Det vemodet förbyttes i ren terror på Eternal Kingdom. Istället för att ondgöra sig över läget i världen på ett makro-plan så behandlar Somewhere Along The Highway individens ensamhet och därmed blir det hela så mycket mer personligt och påtagligt.
Men det är inte bara temat som är annorlunda jämfört med de tidigare plattorna, det är även musikaliskt väldigt annorlunda (även om det givetvis är samma stuk). En mer kompakt ljudbild möter lyssnaren och det mesta är inspelat rakt av tillsammans kontra att lägga på instrument för instrument i studion. Det bidrar till ett mer "äkta" sound som passar Cult Of Lunas musik perfekt. Somewhere Along The Highway håvade in mycket fina recensioner och en del priser när den släpptes men trots det torde den vara en av gruppens mest förbisedda plattor. Missa den inte, det här är bättre än Salvation och nästan i samma klass som Eternal Kingdom.
Lyssna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar