När Rage Against The Machines självbetitlade debutalbum släpptes i början av nittiotalet fick den varenda kotte att nicka skallen i takt. Det spelade ingen roll om du gillade de olika genrer som Rage blandade, ingen kunde undkomma den kristallklara ilskan och beslutsamhet som den banbrytande kvartetten från Los Angeles pumpade ut. Rage är förmodligen ett av de mest politiskt radikala och frispråkiga banden som har slagit igenom i mainstream kretsar och hemma i USA var det nog magstarkt för många.
Debutskivan är ett sjukt tight, tungt och demonproducerat rakblad som kanske inte har samma experimentella gitarrspelande av Tom Morello som de senare släppen har, men som helhet är den här skivan med lätthet Rage Against The Machines bästa skiva. Inte nog med det, den är också ljusår bättre en all annan pinsam rap metal som välde ut under nittiotalets andra hälft. Rage Against The Machine uppfann, ägde och dödade genren på en och samma gång, Limp Bizkit och all annan skit kan gå och dra något gammalt över sig.
Lyssna:
1 kommentar:
Kan hålla med dig till en viss grad, att Rage dödade rap metal eler rapcore eller neo-metal eller nu-metal eller vad man nu vill kalla det, håller jag inte med om, men det kom upp mkt skitband just då!
Limp Bizkit´s första platta är riktigt bra, men sen går det bara utför med mer o mer inhopp av hip-hop-artister på varenda jävla låt på vad ända jävla platta!
Skicka en kommentar