Buju Banton var tillsammans med Bounty Killer och Beenie Man den starkast lysande stjärnan på Jamaicas dancehall himmel. Precis som sig bör så innehöll hans tidiga alster våldsglorifierande och sexistiska texter, så kallad slackness, men när hans stora genombrott 'Til Shiloh släpptes så hade fokus skiftat till en mycket mer seriös och mogen attityd. Till stor del berodde detta säkert på att Buju hade konverterat till Rastafari och många av låtarna på 'Til Shiloh har starka roots kopplingar. En annan grej som också var relativt ovanligt i dancehall kretsar var att man använde sig av studiomusiker i stället för synthesizers.
Faktum är att den här skivan markerar startskottet för roots reggaens återtåg genom det populärmusikaliska landskapet på Jamaica och efter att 'Til Shiloh släpptes så följde en rad andra artister som Sizzla och Capleton i Bujus fotspår. Genren som sedan uppstod när gamla rastafari ideal blandades med ny dancehall musik brukar i vissa kretsar kallas nu-roots.
Jag gillar 'Til Shiloh skarpt och framför allt så vill jag framhäva skivans betydelse för den nya vågen av roots reggae på Jamaica. Jag tycker nog att uppföljaren Inna Heights faktiskt är lite bättre men man måste ändå erkänna att 'Til Shiloh är en mer banbrytande klassiker.
Lyssna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar