The Prophet, King Shango och The Fireman. Kärt barn har många namn men majoriteten av världens befolkning känner denne herre som Capleton, född Clifton George Bailey den tredje på Jamaica i nådens år 1967. Redan i tidig ålder uppmärksammade folk Cliftons djupa och frispråkiga framtoning och han menar själv att han hörsammade ett kall från gud när han gav sig in i musiken. Det var i slutet av åttiotalet, dancehall var the shit på Jamaica och allt handlade om texter med väldigt grafiska beskrivningar av våld, knark, sex och vapen. Capleton följde givetvis strömmen och allt han släppte gick rakt in på landets topplistor.
Men efter att musiker som Buju Banton och Garnett Silk (R.I.P.) började vända trenden tillbaka till roots ideal så hakade Capleton omedelbart på och det var då hans musik verkligen lyfte till skyarna och det kanske bästa albumet han har släppt till dags dato är Still Blazin'. I likhet med många av sina kollegor producerar Capleton plattor i en rasande takt vilket ibland gör att kvalitén sviktar. Men precis som på Sizzlas Bobo Ashanti så är produktionen på Still Blazin' av absolut högsta klass. Här finns stenhårda dancehall rökare, kärleksförklaringar till kvinnan och djupt religiösa roots dängor. Plattan framför andra att börja med om man skall lyssna in sig på Capletons stora bibliotek.
Lyssna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar