Feeder - The Singles

Feeder är en lite besynnerlig bekantskap för min del. Gruppen är tydligen väldigt stora och har fått både fina recensioner och höga försäljningssiffror under mer än tio års tid. Men trots detta så hade jag aldrig hört talas om dom, vilket är smått otroligt med tanke på mitt och mina vänners musikintresse under min uppväxt. Men så när Playstation spelet Gran Turismo 3: A-Spec dök upp under början av tvåtusentalet så hörde jag Feeder för första gången, även om jag just då inte visste vad gruppen hette.

Bandet slog igenom med albumet Echo Park som släpptes 2000 men innan dess så hade dom skapat en stor fanbase och blivit kritikernas gullegrisar med skivorna Polythene och Yesterday Went To Soon. Feeder lirar en någorlunda straight forward alternative rock som är så pass lättsmält att den går hem i nästan alla läger. Samlingen The Singles innehåller arton av gruppens totalt fyrtio(!) singlar och dom hämtas från samtliga plattor. Jag tycker att låtarna från Comfort in Sound är bäst eftersom dom är väldigt melankoliska till följd av trummisen Jon Lees självmord strax före skivans release. Bästa spåret är lätt Just A Day som från början var en b-sida på en annan singel från Echo Park, det var alltså den låten jag först hörde i Gran Turismo för nästan tio år sedan.

Lyssna:

A Perfect Circle - Thirteenth Step

A Perfect Circle är ännu ett exempel på att en så kallad supergrupp faktiskt kan leva upp till förväntningarna. Bandets upphovsman är Billy Howerdel, en studiomusiker som spelat med bland andra NiN och Tool. Det är just med Tools sångare Maynard James Keenan som Billy i huvudsak har komponerat musiken till APC. Även Twiggy Ramirez från Marilyn Manson och James Iha från Smashing Pumpkins är med på ett hörn.

Bandets debutskiva, Mer de Nomes, släpptes under 2000 och hyllades unisont av kritiker och framför allt Tool fans. På skiva låter APC som ett mer melodiskt Tool med mer rock inslag och mindre metal. Debuten var väldigt bra men jag tycker att uppföljaren Thitreenth Step är snäppet bättre. Det är mycket fylligare ljud, mer instrument och det hela känns helt enkelt grymt proffsigt. Jag kan tänka mig att alla som gillar Tool definitivt har hört APC också, det räknar jag med, men för alla er andra kan bandet vara en bra inkörsport till Tools lite mer matiga katalog.

Lyssna:

Muse - Black Holes And Revelations

Coldplay må vara det största bandet från Storbritannien just nu men dom är lite väl tråkiga och enkelspåriga för min smak. Det duger inte att slänga in ett par stråkar som man gjort på senaste skivan och kalla det för ett nytänkande. Grabbarna i Coldplay bör snegla på sina landsmän Muse för på deras jättehit Black Holes And Revelations från 2006 så visar dom var skåpet skall stå. Här kan man tala om att utvecklas från sitt tidigare sound för jäklar vad varierande och grym den här plattan är. Missförstå mig inte, Muse har ju alltid varit bra men deras tidigare alster går inte att jämföra med den här moderna klassikern.

Muse bästa tillgång är deras välskolade musikalitet och skicklighet med pedaler och effekter. Det kommer väl till pass på Black Holes And Revelations när man blandar elektronisk dans med stentuffa riff, lågmälda akustiska ballader, latinska rytmer, surfrock med mera. Det hela vävs samman till en sällsynt och egen mix som inte många andra band kommer i närheten av. Även om den självklara singeln från skivan var den mer traditionella Starlight så är den långt ifrån bäst. Personliga favoriter är Knights Of Cydonia (efter tre minuter blir det nästan löjligt storartat!), Assassins och Map Of The Problematique.

Lyssna:

The Jimi Hendrix Experience - Electric Ladyland

Det finns ingen musiker som så självklart och lekfullt har vandrat mellan, och utvecklat, så många olika musikstilar som Jimi Hendrix. Glöm The Beatles och Black Sabbath, Hendrix är och kommer alltid att förbli den enskilt viktigaste artisten för rock och pop musiken, that's it. Den elektriska gitarren hade fram tills då endast varit just det, en el-förstärkt gitarr som spelades på nästan samma sätt som en vanlig stålsträngad akustisk dito. Men när The Jimi Hendrix Experience släppte sin monumentala debut Are You Experienced? var det som att det tredje ögat öppnades. Jag som är född i början av åttiotalet tycker att det Jimi gör med en gitarr är smått fantastisk men för människor som var med under hans genombrott måste det hela framstått som en uppenbarelse.

Electric Ladyland är den sista urladdningen på fler än ett sätt, här har bandet förfinat sin redan helt fantastiska musik plus att det är den sista plattan som släpptes medan Jimi fortfarande var i livet. Han avled tragiskt 1970 och orsaken var, precis som med Jim Morrison och Janis Joplin, drogrelaterad. Men kanske var det tur att Hendrix fick gå bort på toppen av sin karriär, det hade varit än mer tragiskt att se en överviktig, sönderknarkad gammal gubbe som på ren rutin spelade in halvkassa plattor för att håva in stålars. Nu fick han dö som den största rockguden någonsin och som en ung gitarrvirtuos. Hur som helst så är Electric Ladyland den i särklass viktigaste skivan i rockhistorien och en bedrift som i alla fall jag är övertygad om inte kommer överträffas i framtiden.

Lyssna:

Primus - Pork Soda

Det är ta mig tusan inte lätt att placera Primus i ett fack eller en genre, antingen älskar man det eller så stänger man av direkt så enkelt är det. Oavsett vilket så kan ingen förneka gruppens talang och unika sound. Tänk dig att man slänger in ett gäng psykotiska clowner på syra i ett nöjesfält fullt med ännu mera droger så får du en fingervisning om vad som väntar dig på Pork Soda. Frontmannen Les Claypool klassas från och till som den bästa basisten i världen och därav byggs hela musiken kring hans vansinnigt skickliga lirande.

Pork Soda var ett relativt stort kliv från gruppens tidigare plattor både musikaliskt och textmässigt, det låter funkigare och vissa av låtarna handlar om mörka teman som till exempel mord och självmord. Om du är tillräckligt gammal så har du nästan garanterat sett videon till låten My Name Is Mud på MTV, under mitten av nittiotalet spelades den nämligen frekvent.

Lyssna:

Mogwai - The Hawk Is Howling

Förra årets stora hype, och slutligen den största besvikelsen för min del, var Glasvegas. Poprecensenter (majoriteten tjejer) höjde bandet till skyarna och öste fullpoängare till höger och vänster. "Det bästa bandet från Skottland någonsin" hette det hos vissa pseudointellektuella journalister. Men om man tar ett steg åt sidan och undviker drevet så märker man snabbt att Glasvegas hade en bra singel, Geraldine, och resten av skivan var ren och skär skit. Dessutom vet ju alla att det bästa bandet någonsin från Skottland är Mogwai, kungarna inom post-rock scenen.

Mogwai har spelat ihop sedan 1995 och dom har varit en stor drivkraft inom den moderna post-rocken. Musikaliskt så liknar det Pelican och Red Sparowes med okonventionella arrangemang som dock inte riktigt har samma hårdhet och intensitet som ovan nämnda. The Hawk Is Howling är gruppens senaste platta från 2008 och det kan mycket väl vara den bästa.

Lyssna:

Pink Floyd - The Dark Side Of The Moon

The Dark Side Of The Moon är ett sällsynt perfekt ögonblick i ett rockbands karriär, när alla pusselbitar faller på plats till synes helt naturligt och utan ansträngning. Pink Floyd hade spelat tillsammans i tio år innan albumet såg dagens ljus och under den tiden hade bandet lämnat den spretiga psychedelic scenen för att skapa ett helt eget sound, "The Pink Floyd Sound". Ljudet var mer polerat, bandet var mer samspelta i motsats till att alla stod och flummade med sina instrument för att se vem som kunde uppnå det mest vrickade solot. Texterna var djupt filosofiska och behandlade teman som girighet, galenskap, religion och allmäna existentiella frågor.

The Dark Side Of The Moon tillhör en väldigt begränsad skara skivor som du helt enkelt måste ha hört innan du dör annars har du inte rätt att kalla dig musikintresserad. Plattan fanns representerad i över fjorton ofattbara år på Billboard och när den slutligen plockades bort så var det på grund av en regeländring som begränsade den maximala tillåtna tiden som ett enskilt verk kunde spendera på listan. The Dark Side Of The Moon är det tredje mest sålda albumet någonsin om man inte räknar med soundtrack och samlingsalbum.

Lyssna:

Pearl Jam - Pearl Jam

Under åtta år fick USA kämpa med en mentalt efterbliven president som klädde skott för rovdriftiga skuggaktörers politiska agenda. Det var onekligen tufft för det amerikanska folket, och världen, men en positiv bieffekt av det inkompetenta styret var musiken. Många musiker skrev sina absolut bästa låtar med frustrationen och hatet mot Bush som drivkraft. Green Day, System Of A Down, Bruce Springsteen och Pearl Jam är bara ett fåtal av dom akterna som har malt ut kanonskivor.

Pearl Jams självbetitlade platta från 2006 bottnar uteslutande i just den här drivkraften. Vartenda spår handlar direkt eller indirekt om förfallet på hemmaplan och framför allt kriget i Irak. Inte sedan megaklassikern Ten har bandet gjort så är bra musik. Eddie Vedder är som alltid en helt fenomenal sångare, en helt egen klass, och resten av bandet spelar med en intensitet som hörs på alla låtarna, allt från den röjiga Comatose till den lågmälda Wasted Reprise.

Lyssna: