Asian Dub Foundation - Community Music

Asian Dub Foundation bildades under början av nittiotalet i Londons fattiga kvarter där en workshop vid namn London's Farringdon Community Music House hölls för att hjälpa Asiatiska ungdomar att göra musik. Deeder Zaman, Aniruddha Das och John Pandit hookade upp och kort därefter anslöt sig den mycket talangfulla gitarristen Steve Chandra Savale och Sanjay Gulabhai Tailor skötte de elektroniska bitarna.

Det var den här uppsättningen jag personligen räknar som det riktiga Asian Dub Foundation och det var självklart också under den här tiden som bandet producerade sina bästa album. Det hela kulminerade med 2000 års Community Music som kammade hem tok-fina recensioner och gjorde killarna kända över hela världen. Asian Dub Foundation har alltid haft en stark politisk agenda med teman som rasism på hemmaplan, Indiens självständighet och allmän världspolitisk kritik.

Det verkar kanske inte så jävla originellt, och det är det inte heller, det som gör att det blir unikt är musiken. Orientaliska toner blandas med ragga och reggae samt electronica typ jungle, breakbeat och drum & bass. Det ser måhända rörigt ut på papper men ur högtalarna låter det förbannat bra.

Lyssna:

Leftfield - Leftism

Leftfields debutalbum från 1995 är en milstolpe inte bara för den elektroniska dansmusikens utveckling, det är också en av de bästa brittiska skivorna någonsin. På Leftism trängs en rad olika genrer som dub, techno och house, tillsammans blandas dom ihop till något verkligt unikt. Det var vid den här tiden ovanligt att använda sig av sångare i elektronisk musik, något som Leftfield blev pionjärer inom tillsammans med akter som Chemical Brothers. Hela plattan känns otroligt naturlig samtidigt som den är väldigt spretig och omfattande i sitt utbud.

Det finns danslåtar i högt tempo som Space Shanty och Black Flute, långsamma chillout stycken som 21st Century Poem och den karraktäristiska dubinfluerade electronican som i Inspection (Check One). Tillsammans bildar dessa genrer en helhet som än idag tillhör dom bästa elektroniska albumen ever. Jag har faktiskt aldrig stött på någon som inte tilltalas utav någon av plattans många aspekter, oavsett vad personen i vanliga fall spisar. Ett måste helt enkelt.

Lyssna:

Vibrasphere - Lime Structure

Så var det dags för ytterligare en progressive trance duo från Sverige, den här gången är det Vibrasphere som tillsammans med Ticon och Son Kite kan räknas till dom absolut bästa i genren. Vibrasphere härstammar från Uppsala och består av Rickard Berglöf samt Robert Elster. Grabbarna har gjort musik tillsammans sedan mitten av nittiotalet men efter att Lime Structure släpptes på Son Kites bolag Digital Structures så hoppade Robert av på grund av att det hårda turnerandet världen över började ta ut sin rätt.

I slutet av 2005 återförenades gruppen och kort därefter släpptes deras stora genombrott, Archipelago, som fick mycket rotation på stora radioprogram och hos tunga DJ:s. Det ledde till att den stora house publiken fick upp ögonen för duon från Uppsala och deras senaste släpp, Lungs Of Life, är därför en blandning av house, progressive, dub och downbeat. Men det är faktiskt med Lime Structure som det egentliga genombrottet kom på den progressiva trance scenen och plattan befäste Vibraspheres position som en av de ledande akterna i den genren.

Lyssna:

Massive Attack - Mezzanine

Massive Attack föddes ur ett soundsystem från Bristol i England vid namn The Wild Bunch. Ett par medlemmar bestämde sig för att skapa musik på eget håll och med debuten Blue Lines blev Massive Attack, ofrivilligt, lite utav trip hopens grundare. Trip hop kan beskrivas som en fusion mellan jazz, house, soul och hip hop. Genren härstammar från Massive Attacks hemstad och även om bandet själva ogillar termen så har deras musik blivit stämplad som ett typexempel.

Med 1998 års Mezzanine tog man dock ett stort, stort kliv bort från de tidigare produktionerna. Borta var det lugna och avslappnade soundet med jazziga undertoner, det hade ersatts av starka, mörka och tunga elektroniska slingor där Massive Attack utforskade sångstrukturer så pass mycket att det ibland fick ge vika för själva melodin. Mezzanine innehåller många kanonlåtar bland annat superhiten Teardrop som har legat etta på topplistor över hela världen. Plattan är ingen solskenshistoria direkt men om du går igång på långsamma, tunga och nattsvarta produktioner så är det här en given favorit.

Lyssna:

Son Kite - Minilogue

Elektronisk musik är inte min stora passion men det finns ett par akter som jag verkligen, verkligen gillar. Den progressiva trance som produceras i Sverige för närvarande, som till exempel Ticon spelar, gillar jag skarpt och det bästa bandet i den genren heter Son Kite. Duon bildades i Malmö för cirka tio år sedan och består av Marcus Henriksson och Sebastian Mullaert. Deras bakgrunder är väldigt olika och det är förmodligen det som gör att dom tillsammans skapar så sjukt bra musik. Marcus har sedan nittiotalet varit en skicklig och hyllad DJ medan Sebastian är klassiskt skolad med instrument som fiol, piano och orgel i sin repertoar.

Grabbarna träffades tillsammans på en fest och släppte kort därefter sin debutplatta, Minilogue (en kombination av orden Minimal och Dialogue) på skivbolaget Liquid Audio Soundz. Skivan består av synnerligen välproducerad minimalistisk trance som ibland nästan lutar åt techno hållet med mycket trummor och repetitiva slingor. Precis som Ticon så har deras senare släpp utvecklats väldigt mycket och fått en rikare ljudbild. Bland annat så har Sebastian spelat elektrisk fiol på deras senaste skiva, mästerverket Colours.

Lyssna:

Orbital - Snivilisation

Snivilisation är en utav de mest inflytelserika plattorna från 90-talets clubscen i Storbritannien. Tillsammans med bland andra Chemical Brothers, Underworld och Leftfield spelade Orbital en stor roll i hur den tidens elektroniska musik formades. Nu innehåller Snivilisation inte bara dansspår utan här finns också en hel del ambient och vardasgrumsvänlig electro.

Bakom Orbital döljer sig bröderna Hartnoll som tog namnet från en utav Londons stora motorvägar, M25:an, som likt en omloppsbana slingrar sig runt staden och var en central rutt under nittiotalets ravekultur.

Lyssna:

Ticon - 2:AM

Malmöbaserade Ticon är ett i raden av framgångsrika och fullbokade progressive trance projekt från Sverige. Deras sound har, i likhet med många andra grupper i samma genre, utvecklats mer och mer från att ha varit ganska standardiserad trance till att bli en mix av progressive trance och electronica. Den här utvecklingen är konstant från album till album vilket gör 2:AM till den mest progressiva plattan hittills. Här finns retro låtar som 1987, mer renodlade danslåtar som We're shining och minimalistiska stycken som Spitfire. Det är ovanligt att musiker lyckas toppa tidigare fullpoängare men när det gäller Ticon och även deras kamrater Son Kite, också från Malmö, så blir det bara bättre och bättre för varje släpp.

Lyssna:

Hexstatic - Rewind

Hexstatic är en audio/visuell grupp från England som gör elektronisk musik baserad på mycket samplingar, fyndiga melodier och retro tv-spel. Många utav låtarna på Rewind är uppbyggda av vanliga ambienta samplingar som till exempel biljud, motorsågar, äldre tv-inslag och 8bitars spel. Detta blandas med tunga slingor från trummaskiner och synthar. För mig som är uppväxt under åttiotalet med nintendo så är det kraftigt nostalgivärde på hela arrangemanget men musiken hade stått på egna ben utan flirten med 8bitars konsolen, inget snack om den saken.

Hexstatic gör även otroligt innovativa och häftiga videos till sina låtar och dom vann en drös med priser för videon till låten Timber som dom gjorde tillsammans med Coldcut.

Lyssna:

Leftfield - Rhythm And Stealth

Leftfield, en numera upplöst duo, är en utav de starkast lysande stjärnorna på den brittiska electronica himlen. Med sitt första släpp, Leftism, bröt dom ny mark på så många olika områden att det är rent löjligt. Skivan räknas som en utav dom bästa elektroniska albumen någonsin men jag tycker faktiskt att uppföljaren Rhythm And Stealth är vassare.

Det är hårdare, mörkare och mer metalliskt än vad debuten var samtidigt som gruppen behöll de ingredienser som gjorde dom till pionjärer, en mix av reggae och dub tillsammans med allehanda elektroniskt som house och techno. Skivan blev dessvärre det sista studioalbumet från Leftfield vilket är synd, det hade varit spännande att höra vad deras unika stil hade utvecklats till idag. Gästartiser på Rhythm And Stealth är till exempel Roots Manuva och Afrika Bambaataa.

Lyssna: