The Haunted - The Haunted Made Me Do It

Det har blivit mycket metal i Skivbacken den senaste tiden. Jag kanske har undertryckta aggressioner eller något sådant, vad vet jag. The Haunted är en övergrym liten orkester som bildades i askan av At The Gates och ett par andra mindre namnkunniga konstellationer och visst påminner The Haunted om ovanstående band, men bara till viss del. Tänk er att man tar Slayer och blandar dom med något melodiskt death metal band och kryddar det hela med en svag touch av Metallica doftande stick så har du en ganska god bild av The Haunteds musik framför dig.

The Haunted Made Me Do It (som kan vara den coolaste titeln på en skiva, ever!) är uppföljaren till bandets självbetitlade debut och redan här så hade en del förändringar ägt rum. Det första; sångaren Peter Dolving hade lämnat och ersatts av Marco Aro. Det andra; det var inte endast puritansk thrash metal som gällde längre. Många av bandets fans hävdar säkert att Marco är en sämre sångare än Dolving, det tycker inte jag! Hans entoniga och skrikiga röst passar den här plattan perfekt och bidrar bara ytterligare till den manglande ljudbilden. Vidare så är det klockrent att blanda thrash metal med en annan snabb och aggressiv musikstil som death metal.

Efterkommande skivor kommer i min mening inte i närheten av den här milstolpen. The Haunted Made Me Do It är über hård, skoningslös och jävligt tight. Den placerar sig lätt bland topp fem över det bästa metal skivorna någonsin från Sverige.

Lyssna:

At The Gates - Slaughter Of The Soul

Slaughter Of The Soul är inte bara höjdpunkten för At The Gates själva, det är också den bästa plattan från den era med melodic death metal som exploderade i Göteborg under mitten av nittiotalet. Tillsammans med många andra band, däribland In Flames, började At The Gates att kombinera den melodiska delen av traditionell heavy metal med den stenhårda manglande stilen från death metal. Detta kompletterades med akustiska partier och senare, efter att At The Gates hade splittrats, även keyboards.

Den här skivan är som sagt bäst av det som producerades i Götet på den tiden av den enkla anledningen att den är så grymt kompromisslös och stenhård. Medan In Flames och Dark Tranquility tidigt började blanda upp de dubbla baskaggarna och manglet med mer långsamma partier så kör At The Gates på full gas från början till slut med Slaughter Of the Soul. Visst finns där melodiska solon och korta akustiska bitar men det förekommer bara i ett par låtar och då som korta stick.

Dessvärre splittrades At The Gates efter den här milstolpen men det skall vi inte vara ledsna för, en majoritet av medlemmarna gick nämligen vidare och bildade ett litet projekt vid namn The Haunted.

Lyssna:

In Flames - Whoracle

För tio år sedan så var In Flames långt ifrån samma band, rent musikaliskt, som dom är idag. Tillsammans med At The Gates och Dark Tranquility så lade dom grunden till den melodiska dödsmetallen och "Göteborg soundet". För er som har kommit i kontakt med In Flames i och med deras kommersiella och mer radiovänliga genombrott kan de tidiga skivorna säkert vara svåra att smälta men jag tycker helt klart att deras musik har blivit avsevärt sämre med tiden.

Whoracle handlar genomgående om en världs undergång och låtarna beskriver förloppet före, under och efter själva katastrofen, dock inte i kronologisk ordning. Förutom Morphing Into Primal så är spåren på skivan inte lika snabba och hårda som hos till exempel At The Gates. Det manglas inte dubbelkaggar hela tiden och In Flames siktar på att få till en mer nyanserad dödsmetall. Det förhållningssättet var ännu tydligare på deras stora genombrott Clayman som kom ett par år senare.

Lyssna: