Tool - Lateralus

Efter en paus i skrivandet är det nu dags för en liten uppdatering och det är inte vilken skiva som helst som får markera startskottet på en ny djupdykning i skivbacken. Lateralus är inte bara Tools bästa skiva, det är också inkörsporten till mer komplex och "svår" musik för min egen del.

Som vanligt när det gäller Tool så hade det gått en ganska lång tid mellan den här plattan och senaste släppet Ænima, fem år närmare bestämt. Bandet hade också avslutat en lång tvist med sitt dåvarande skivbolag. På Lateralus faller allting på plats så otroligt bra och det finns inte en enda låt som inte håller absolut högsta klass. Bredden i musiken är mycket stor med allt från den ensamma gitarren i början av mästerverket Schism till det stenhårda skriket på tungviktaren Ticks & Leeches.

De lite sega och menlösa mellansekvenserna som återfanns på Ænima samt de långa ambienta delarna som fyllde vissa partier av 10.000 Days står inte att finna på Lateralus. Det här är Tool när dom är som bäst och då finns det inte mycket som ens kommer i närheten.

Lyssna:

Red Sparowes - Every Red Heart Shines Toward The Red Sun

Red Sparowes lirar, precis som Pelican, instrumental post-metal med inslag av en del progressive rock. Man kanske skulle kunna kalla bandet för en supergrupp eftersom det innehåller medlemmar från några av post-metallens storheter som till exempel Isis och Halifax Pier. Musiken hämtar influenser från alla de band som medlemmarna normalt huserar i men sedan sätter Red Sparowes sin personliga prägel på det hela.

Mycket stålsträngade gitarrer, givetvis, och långsam uppbyggnad mot väldigt explosiva och täta bitar är väl Red Sparowes signum. Det är inte lika mycket metal över arrangemangen som hos Pelican utan här blandas som sagt en hel del progressive rock in i smeten. Every Red Heart Shines Toward the Red Sun handlar uteslutande om femtiotalets Kina under Mao och titlarna på låtarna är väldigt speciella. Man skulle kunna säga att titlarna innehåller texterna som skulle sjungigts om bandet inte hade varit instrumentalt.

Ett exempel:

"And by Our Own Hand Did Every Last Bird Lie Silent in Their Puddles, the Air Barren of Song as the Clouds Drifted Away. For Killing Their Greatest Enemy, the Locusts Noisily Thanked Us and Turned Their Jaws Toward Our Crops, Swallowing Our Greed Whole."

Den här plattan snurrar väldigt frekvent i min cd-växlare just nu och det är få skivor som kan mäta sig med den stämning och närvaro som Every Red Heart Shines Toward the Red Sun pumpar ut. Det här kanske är ett relativt okänt band i Sverige men folk som lyssnar på Isis har garanterat även hört talas om Red Sparowes. Det är dags att även du får dig en dos.

Lyssna:

Muse - Black Holes And Revelations

Coldplay må vara det största bandet från Storbritannien just nu men dom är lite väl tråkiga och enkelspåriga för min smak. Det duger inte att slänga in ett par stråkar som man gjort på senaste skivan och kalla det för ett nytänkande. Grabbarna i Coldplay bör snegla på sina landsmän Muse för på deras jättehit Black Holes And Revelations från 2006 så visar dom var skåpet skall stå. Här kan man tala om att utvecklas från sitt tidigare sound för jäklar vad varierande och grym den här plattan är. Missförstå mig inte, Muse har ju alltid varit bra men deras tidigare alster går inte att jämföra med den här moderna klassikern.

Muse bästa tillgång är deras välskolade musikalitet och skicklighet med pedaler och effekter. Det kommer väl till pass på Black Holes And Revelations när man blandar elektronisk dans med stentuffa riff, lågmälda akustiska ballader, latinska rytmer, surfrock med mera. Det hela vävs samman till en sällsynt och egen mix som inte många andra band kommer i närheten av. Även om den självklara singeln från skivan var den mer traditionella Starlight så är den långt ifrån bäst. Personliga favoriter är Knights Of Cydonia (efter tre minuter blir det nästan löjligt storartat!), Assassins och Map Of The Problematique.

Lyssna:

Tool - 10.000 Days

Efter ungefär fem års tystnad sedan 2001 års Laterlaus släppte Tool ifrån sig den monumentala 10.000 Days och sin vana trogen tog bandet ytterligare flera steg på outforskad mark. Det här är en maffig platta dels för att låtarna är genomgående väldigt långa och i vissa fall ambienta men också för att de mer renodlade metal klingande spåren är så ruskigt välgjorda och fyllda till bredden med tempoväxlingar och tvära kast.

10.000 Days är inte en lika omedelbart tilltalande historia som föregångaren Lateralus men när man väl har lyssnat in sig så uppskattar man de stämningsfyllda partierna och den funktion dom har, nämligen att bygga upp för urladdningarna som oundvikligen kommer som ett brev på posten. Skivan innehåller ett par av bandets bästa låtar och öppningsspåret Vicarious är enligt mig den grymmaste metal låten någonsin.

Gitarristen Adam Jones producerade också en överfet video till Vicarious som du bara måste kika på. Precis som Isis senaste släpp bör 10.000 Days betraktas som en helhet och gärna lyssnas på i en följd.

Lyssna:

Tool - Ænima

Med den här plattan tog Tool, som redan var i framkanten när det gällde den alternativa rockmusiken, ett gigantiskt kliv bort från både det dom hade gjort tidigare och det som alla andra samtida musiker gjorde för tillfället. Komplexiteten i musiken ökades tiofaldigt och texterna blev djupa som Atlanten. Man kan säga att Tool distanserade sig från hela den populärkulturella musikvärlden och gick sin verkligt egna väg, det brukar ju vara en klyscha men när det gäller Ænima är det faktiskt helt sant. Idag så har gruppen en fanatisk och stor skara fans, "The Tool Army", och erkännanden från en i stort sett enad kritikerkår.

Ænima är delvis dedikerad till den numera avlidne, legendariska komikern, Bill Hicks som var en nära vän till bandet. Hans porträtt finns på insidan av konvolutet med bildtexten "Another dead hero...". Mycket av texterna handlar också om föraktet för det vi idag kallar kändiskulturen och dess medfödda ytlighet. I titelspåret sjunger Maynard att "Here in this hopeless fucking hole we call LA. The only way to fix it is to flush it all away." En ståndpunkt som även Bill Hicks delade. Ænima är en utav de viktigaste plattorna för den moderna alternativa musikens utveckling.

Lyssna:

Pink Floyd - The Dark Side Of The Moon

The Dark Side Of The Moon är ett sällsynt perfekt ögonblick i ett rockbands karriär, när alla pusselbitar faller på plats till synes helt naturligt och utan ansträngning. Pink Floyd hade spelat tillsammans i tio år innan albumet såg dagens ljus och under den tiden hade bandet lämnat den spretiga psychedelic scenen för att skapa ett helt eget sound, "The Pink Floyd Sound". Ljudet var mer polerat, bandet var mer samspelta i motsats till att alla stod och flummade med sina instrument för att se vem som kunde uppnå det mest vrickade solot. Texterna var djupt filosofiska och behandlade teman som girighet, galenskap, religion och allmäna existentiella frågor.

The Dark Side Of The Moon tillhör en väldigt begränsad skara skivor som du helt enkelt måste ha hört innan du dör annars har du inte rätt att kalla dig musikintresserad. Plattan fanns representerad i över fjorton ofattbara år på Billboard och när den slutligen plockades bort så var det på grund av en regeländring som begränsade den maximala tillåtna tiden som ett enskilt verk kunde spendera på listan. The Dark Side Of The Moon är det tredje mest sålda albumet någonsin om man inte räknar med soundtrack och samlingsalbum.

Lyssna: