Man är ute på riktigt hal is så fort man skall plita ner några rader om Iron Maiden. Ett enda feltolkat stycke kan resultera i en armé med nitprydda snusbönder utanför dörren, väntandes med facklor och vässade träpålar. Skämt och sido, jag gillar (givetvis) Iron Maiden som fan och självklart kommer jag inte att skriva något elakt om det här mästerverket. Metal bandet med stort M hade faktiskt inte släppt speciellt många skivor när den här plattan lanserades. Men även om albumen från vilka låtarna är hämtade kanske inte var mångtaliga så var dom desto bättre. Eller vad sägs om titlar som Number Of The Beast, Piece Of Mind och Power Slave.
Allting är precis så bra som när man var en liten skit med Maiden t-shirt i storlek xl hängandes vid fotknölarna (det var tydligen modernt bland tioåringar på den tiden). Klockrena riff, magnifika Bruce Dickinson i högform och en låtlista som lika gärna kunde vara hämtad från ett Best Of-album gör den här plattan till en fröjd rätt igenom. Den är också mycket bättre än den andra live skivan, A Real Live One, där man av någon outgrundlig anledning hade tagit med färre och sämre låtar.
Lyssna:
