A Tribe Called Quest - People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om The Roots som exemplariska förkämpar för alternative hip hop och ett mycket välbehövligt bevis på att genren är så mycket mer än hoes, clothes and cars. Men The Roots var absolut inte först, eller störst, i den alternativa delen av urban musik. I slutet på åttiotalet bildades kollektivet Native Tounges som bestod av Jungle Brothers, De La Soul och slutligen A Tribe Called Quest. De två sist nämnda räknas i dag som ikoner för alla emcees världen över, oavsett om du är en stenhård thug eller skojfrisk diggare av Beastie Boys.

A Tribe Called Quest består av Q-Tip, som utan tvekan är den mest talangfulla av gruppens medlemmar, Phife Dawg, DJ Ali Shaheed Muhammad och Jarobi White. People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm är kvartettens debutplatta och när den släpptes var försäljningssiffrorna ganska blygsamma och mästerverket gick obemärkt förbi den stora massan, detta trots att The Source gav den fem mickar av fem möjliga något som är väldigt få album förunnat.

Idag räknas People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm, tillsammans med De La Souls 3 Feet High And Rising, som de enskilt mest inflytelserika och banbrytande plattorna i sin genre. Med en mix av jazziga beats, smarta men ändå lättsamma texter och ett klockrent framförande har A Tribe Called Quest för alltid skrivit in sig i hip hop historien.

Lyssna:

Tool - Lateralus

Efter en paus i skrivandet är det nu dags för en liten uppdatering och det är inte vilken skiva som helst som får markera startskottet på en ny djupdykning i skivbacken. Lateralus är inte bara Tools bästa skiva, det är också inkörsporten till mer komplex och "svår" musik för min egen del.

Som vanligt när det gäller Tool så hade det gått en ganska lång tid mellan den här plattan och senaste släppet Ænima, fem år närmare bestämt. Bandet hade också avslutat en lång tvist med sitt dåvarande skivbolag. På Lateralus faller allting på plats så otroligt bra och det finns inte en enda låt som inte håller absolut högsta klass. Bredden i musiken är mycket stor med allt från den ensamma gitarren i början av mästerverket Schism till det stenhårda skriket på tungviktaren Ticks & Leeches.

De lite sega och menlösa mellansekvenserna som återfanns på Ænima samt de långa ambienta delarna som fyllde vissa partier av 10.000 Days står inte att finna på Lateralus. Det här är Tool när dom är som bäst och då finns det inte mycket som ens kommer i närheten.

Lyssna:

Asian Dub Foundation - Community Music

Asian Dub Foundation bildades under början av nittiotalet i Londons fattiga kvarter där en workshop vid namn London's Farringdon Community Music House hölls för att hjälpa Asiatiska ungdomar att göra musik. Deeder Zaman, Aniruddha Das och John Pandit hookade upp och kort därefter anslöt sig den mycket talangfulla gitarristen Steve Chandra Savale och Sanjay Gulabhai Tailor skötte de elektroniska bitarna.

Det var den här uppsättningen jag personligen räknar som det riktiga Asian Dub Foundation och det var självklart också under den här tiden som bandet producerade sina bästa album. Det hela kulminerade med 2000 års Community Music som kammade hem tok-fina recensioner och gjorde killarna kända över hela världen. Asian Dub Foundation har alltid haft en stark politisk agenda med teman som rasism på hemmaplan, Indiens självständighet och allmän världspolitisk kritik.

Det verkar kanske inte så jävla originellt, och det är det inte heller, det som gör att det blir unikt är musiken. Orientaliska toner blandas med ragga och reggae samt electronica typ jungle, breakbeat och drum & bass. Det ser måhända rörigt ut på papper men ur högtalarna låter det förbannat bra.

Lyssna:

Ill Bill - Whats Wrong With Bill?

Ill Bill var den högsta och bästa rösten i den numera insomnade gruppen Non Phixion som, trots att dom knappt hann släppa mer än två plattor, har uppnått en riktig kultstatus inom underground scenen. Kort efter Non Phixions sista platta så släppte Ill Bill sin debut What's Wrong With Bill? och med på den finns en rad gäster, bland andra Bills brorsa Necro som även han är en storhet inom underground hardcore hip hop.

För er som inte har kommit i kontakt med Ill Bill så kan han bäst beskrivas som en Eminem, fast på riktigt. Han är ungefär lika skicklig emcee som Marshall Mathers och hans texter innhåller minst lika mycket våld, sex och droger men till skillnad från Eminem så framförs det hela utan humor och ironi. Det är skitiga och väldigt mörka tankar som Ill Bill delar med sig av och hans texter innehåller också väldigt skarp kritik mot det amerikanska samhället och dess makthavare, något som även Vinnie Paz från Jedi Mind Tricks brukar spotta frekvent.

What's Wrong With Bill? är en knogjärnsförsedd knytnäve och ett uppsträckt långfinger mot all populärmusik och människor med en optimistisk världsbild. Lite svårsmält för vissa dagisfröknar kanske men ingen kan förneka Ill Bills stora talang, oavsett texternas innehåll.

Lyssna:

Mouth Of The Architect - Quietly

Nu har det gått på tok för lång tid i Skivbacken utan en mördande bra post/sludge-platta. Så därför presenterar jag härmed Mouth Of The Architect, en riktigt grym kvartett från Ohio. Jag fastnade stenhårt för gruppen när jag hörde deras suveräna Ties That Blind som är föregångaren till Quietly.

Mouth Of The Architect spelar en mörk, dystopisk och vemodig post-metal där en inbiten genrefantast kan höra spår av både Neurosis och Cult Of Luna. På Quietly har gruppen tagit ett litet steg bort från det ganska monotona soundet som präglade tidigare album och det funkar definitivt till skivans fördel. Här finns utrymme för både ensamma pianoslingor, samplingar, skönsång av en kvinna och ett intro på flera minuter bestående av endast en distad gitarr. Men kärnan, eller majoriteten av hela skivan rättare sagt, består så klart av två skitiga nävar fulla med sludge och post-metal.

Medlemmar har kommit och gått i bandet men det hörs inte på den här plattan, det låter helt enkelt som Ties That Blind fast lite bättre, lite vassare och lite renare. Stämningsfullt till max och riktigt tungt, precis som det skall vara med andra ord. Samplingen i början av låten här nedanför är tagen från filmen Network, en film som alla borde se!

Lyssna: